min blogg lider av ett typiskt bloggsyndrom. en ägares plikttrogna bloggande för att berättiga bloggens existens.

jag hoppas innerligt att ingen läser min blogg, det är nämligen bara nonsens. fast inte ens på ett roligt sätt, som slottets. det finns egentligen tre huvudarter av existensberättigade bloggar. och jag känner folk som bloggar alla dessa tre sorter.

1. den ytliga, lättlästa och hysteriskt roliga bloggen.

2. den bittra, cyniska, arga och inte så sällan politiska bloggen.

3. den djupa och rent överjävligt svårlästa bloggen.

gissa vem som är vem nu.

hipp hurra! eller i alla fall sista föreläsningen. vi får väl se hur mycket arbete det blir efteråt också. förmodligen för mycket. jag vill att det ska vara slut så jag kan slappna av och sitta hemma och dricka 2.8or och slå in julklappar. fick båda emmahs i posten igår, så hon har inte sett paketen. det är klockrent.

monolitrep här om dagen, det var kul. vi ska repa imorgon också. jag vill bara spela nya låtar, upptäckte att jag var spyless på de gamla låtarna. alltså måste vi skriva nya låtar.

jag känner ett sting av avundsjuka gentemot mina vapendragare på slottet och i sundsvall. de är så sura just nu, de har nåt att säga.

ok, jag är sur för att anja fick bragdguldet före tre kronor. men jag orkar inte tänka på det.

och visst, det är förjävligt att det är dyrare att äta hälsosamt än ohälsosamt. men seriöst, jag väger nästan 90 kg (varav ca 2 kg är muskler) - hur mycket tror du jag tänker på det?

jag är sur på mig själv dock, för att jag inte tar tag i jävla skolarbetet. men hur många bryr sig? det är inte särskilt politiskt, knappt ens ett diskussionsunderlag klockan halv fyra på morgonen efter 4 sofiero, 2 staropramen 2 corona och X antal drinkar av olika procenthalt (även om jag förmodligen skulle diskutera det i det läget). det är som vanligt, som det vart i 24 år - de enda åsikter jag har rör bara mig själv (eventuellt någon annan, men det är verkligen inte min mening) och hur jävla kul är det att gå på om?

bäst just nu:
så kallad rapmusik.
gta vice city.
värdelösa flashspel.
och så självklart...
...oblivion.

jag tänkte allvarligt klaga på någonting nu. det var därför jag loggade in på bloggen. helvete. minnet är för trasigt.

needless to say så var det någonting på aftonbladet.se som väckte min ilska, så jag ska göra ett försök att hitta åt det.

37 sek senare...

jag skulle ju inte klaga. bara skratta åt stackars Fuglesang. 40% sannolikhet att starten skjuts upp nu. det kan inte vara lätt att vara han i det här läget alltså. fast det beror ju på, får han lön trots att det blivit uppskjutet, medans han går i väntans tider? i sådana fall kommer jag att klaga.

man börjar bli i ordning som person. inte lägenheten, men huvudet iallafall. har fått lite gjort som jag haft lite hängande, samt dagens läxa från skolan. starkt jobbat, väldigt längesedan jag gjorde en hemläxa samma dag som jag fått den.

nu ser jag och Emmah på tv.

fick lite hopp om liv idag, kanske man kan klara tentan i strategisk analys ändå, den verkar faktiskt inte så svår som den kunde vara.

Det var kul med julfest med klassen. Såhär såg Marcus ut:

Det spelades lufthockey också och det såg ut såhär det: http://www.youtube.com/watch?v=_fkvlwcqn74

sluta nu, vem tror du att du är?

---

nu har vi flyttat in i lägenheten och börjar se någon slags ljusning i röran. det är himla mycket grejer vi har alltså... sovrummet är klart, bortsett från att det är saker där inne som inte ska vara där inne. men det löser sig när vi får klart de andra rummen.