yes. ikväll bär det av till umeå för den sista måstekonserten för april. Dark Tranquillity och Evergrey. hell vad pepp.

fortfarande vill jag ha en bössa och en licens att döda.

bara för att man är fattig behöver man inte stjäla. se på mig. jag stjäl inte. jag har bara ångest.

vår replokal har blivit våldtagen. någon har brutit sig in och snott en massa grejer. helvete.

jag önskar jag visste med säkerhet vem det var och dessutom önskar jag att det var lagligt att skjuta folk som stjäl ens grejer.

jahaja. i fredags var det Dismember. och det var ju tragiskt och pinsamt med 54 betalande på ett av sveriges största dödsband. det är såna saker som verkligen kittlar "dra-härifrån-snabbt-som-fan-och-kom-aldrig-mer-tillbaka"-nerven. men det var trevligt och kul ändå. Dismember var bättre än på trästock i somras. eller så passar de bara bättre på en liten scen. och Nightscape spelade powermetal som vanligt och var glada och det är ju så långt från min kopp te som man kan komma. och Avatar missade jag, för att jag och Linus hade trevligt i sällskap av öl och klister och EP-omslagen. och jag blev full till slut.

vaknade igår med en riktigt jobbig huvudvärk. inte sådär påtaglig som de brukar vara, den bara låg därinne och väntade på att hugga mig i ögat när jag minst anade det.

men klockan 11 gick jag och Linus med skräpmat i handen upp till mullberget för att börja rigga och greja inför kvällen. och killarna i Moon Safari hade kvar alla sina grejer på scenen och vi satt och var sura över det ett tag. men såhär i efterhand måste man ju säga att det gick bra med det. för vi hann ju allt och var aldrig stressade. vi körde soundcheck och scenrep och jag tänkte "det här går inte, helt jävla omöjligt". så fort jag tog en ton kom huvudvärken tillbaks och drog åt alla tänger och skallen sprängdes mer eller mindre, jag höll fan på att svimma. men jag bet ihop. och mådde skit. efter scenrep var det hemväg och jag var lite vansklig, trots att jag hade druckit någon öl redan och skulle dricka fler efteråt tog jag en ipren, och det hjälpte, och jag överlevde.

lagade fläskfilé med potatisgratäng och bearnaisésås. potatisgratängen blev äcklig, men det andra var gott. drack en tvåkommaåtta till. den var magisk.

vid sju mötte jag upp med Linus och Micke på mullberget för det sista fixet. resten av bandet dök upp och vi peppade lite. sen öppnade vi och ingen kom. efter en kvart kom tre pers. och efter en halvtimme kom typ 30. kändes det som i alla fall. och vi bestämde att vi inte fick dricka så mycket mer före spelningen. sen satt vi i stort sett bara och väntade på att få spela och smådrack lite öl. snackade med folk, men inte aktivt. distraktionerna var för påtagliga. det låg en nerv över det, inte det att man egentligen var nervös, men det kändes speciellt.

sen giggade vi. och som vi giggade. jag har aldrig sett någon av mina kära bandkamrater bättre på scen och har aldrig själv känt mig bättre - men det är inte för mig att bedöma.
och den respons vi sedermera fick på spelningen spädde bara på den magiska känslan. Crilles farsa berättade om Stonesgig han betalat 15000:- för att se och sa att den tjuga han gav för det här kändes som en förolämpning mot oss i bandet. han sa att det var det bästa han sett. och han har sett Stones många, många gånger. men han var full, som alla andra, så en nypa salt är väl att rekommendera. vidare tyckte han att det var synd att inte Mick Jagger kunde fått se det där. och jag höll med.

det kändes verkligen som att vi vann.

jag blev rejält full och kände vid ett-två att detta går åt helvete. men jag gav inte upp för det. det var ju min kväll, och jag var kung. jag kunde göra vad jag ville. drog in några fler öl under västen. sen skulle alla gå. och då var det lika bra att gå hem och sova. jag och Linus traskade och försökte konversera, men ingen av oss kunde väl egentligen prata tror jag. i alla fall inte föra logiska resonemang. och när han skulle vika av hemåt kände jag mig så jävla ensam. och det gjorde mig rädd. hur fan ska jag kunna palla såna här grejer om jag får den känslan varje gång. målet med alla Monolitspelningar är ju att det ska vara skitkul och ingen ska vilja gå. och det lyckades vi ju med. jag ville inte gå. en sån kväll som ska vara för evigt.

jag kom hem och hade lite ångest. tog en ipren till i ren illvilja och även som förebyggande syfte. och jag lade mig och läste för att inte somna när jag var som fullast. var tvungen slå igen boken mitt i en sida. somnade. vaknade när Emmah kom hem, och hon var helt underbart söt. jag hade en äcklig smak i munnen men mådde bra. jävligt skönt.

nu måste jag tvätta, men jag gör det inte för att jag skyller på att jag är för trött. vilket jag är, men det är inte särskilt ansträngande att tvätta. fan fan fan vad jag är tragiskt ur det avseendet.

nåväl. gutår mina vänner, vi hörs när vi super.

AKTA ER!

jävligt smart att sitta och spela kitten cannon jättelänge när man är stressad och ska diska och laga mat och äta och vara i replokalen klockan sju. jävla idiot.

fast slå mitt rekord - gör det då. 2256 eller nåt. jag har glömt bort. 1968 är det högsta jag kommer ihåg.


och helvete, kom på spelningen på lördag!!!

söndagen tar slut inom en minut och vi återgår till vardagen.
igår var jag och emmah på balzac för att soak the sin släppte sin nya skiva, grattis soak! jag blev aningen bitter och avundsjuk, men det gick över ganska fort. hade rätt trevligt ändå, trots allt. vet inte vad det är som gör att jag inte har trevligt längre, men igår funkade det i alla fall. trevligt att träffa många, och den största skrällen av dem alla var:
min syster!

(hon pluggar i örebro och kommer hem till sommaren och till julen)

så det var en väldig överraskning. hon kom hem under dagen (eller dagen före?), funderade på att ringa men beslutade sig för att vänta till idag (söndag, alltså). fast då träffades vi ju igår. så det blev bra.

jag vill inte att det ska vara måndag imorgon. varför kan det inte vara söndag imorgon varje dag? då skulle det alltid vara lördag. det skulle vara ultimat.

ja jävlar. nu blev det elitserien. det gick faktiskt! helt jävla fantastiskt...

inget att säga om matchen igår. malmö var bättre än skellefteå, så malmö vann.

däremot har jag lite att säga om framtiden. det som förutspåddes bli den jämnaste kvalserien på länge kommer inte alls bli det.

tabellen kommer se ut såhär när allt är slut:
Malmö 24
AIK 24
Rögle 15
Tälje 14
Leksand 10
Bofors 2

detta på grund av följande händeseförlopp:
Rögle kommer att vilja visa Södertälje att de inte har någonting att hämta i allsvenskan och spela sin bästa match för säsongen (detta tipp är lite osäkert, inget jag skulle satsa pengar på). Malmö kommer inte att förlora sin sista hemmamatch för säsongen, utan vinna säkert mot Leksand. Skellefteå kommer öppna svagt och darrigt mot Bofors, men i mitten av andra perioden börjar målen rasa in och Skellefteå vinner övertygande.
i sista omgången kommer Malmö i pur eufori spurta ifrån Södertälje och lämna dem med is på tungan. AIK kommer att spela sin sämsta match defensivt och släppa in 5 mål bakom Dahlberg i målet, däremot kommer man att spela sin bästa match offensivt och stänka in 7 puckar i Röglekassen. det lämnar oss med Leksand mot Bofors som inte borde komma som någon större skräll. Leksand vinner.

med reservation för fel.

fan jag börjar bli gammal. jag har fortfarande väldigt ont i axel/nackepartiet. det är inte bra att svänga sin yviga man till dunka-dunka längre. men det är roligt.

emmah blev lessen på mig när jag sa att jag bestämt mig för att spara ut håret igen. men det får hon ta. jag tycker ju om långt hår. nog för att det har varit väldigt skönt att inte ha långt hår. men vill man vara fin (?) får man lida pin.

nu har jag äntligen fått upp kjellvanderbilderna. det krävdes att jag tog mig själv i nacken, ungefär.


fler bilder finns här.

och ikväll är det dags för ishockey. jag, linus och chrille ska och se AIK dänga ner malmö i asfalten, hade vi tänkt. jävlar vilket pepp. det ska bli riktigt, riktigt trevligt. förhoppningsvis.

det bästa vore om vi vann.

nåväl, lördagsrapportering - vi var ju faktiskt nyktra. lite av en skräll, det var länge sedan ett sällskap på fyra personer var till 100% ickeberusade när man går någonstans. men det var det värt. det var jävligt drygt där mellan tio och tolv, när vi satt och kollade på alla fulla idioter och kände hur strupen torkade ut. men det var skönt att komma hem nykter. i och för sig satt jag och linus och drack lite whiskey när vi kom hem, men det räknas ju inte.

och det var en sån bisarr upplevelse, denna skotermässa som charon spelade på. de hade ju någon tjejshow kallad "eliteladies" på middagen innan vi kom, och dessa flickor gick fortfarande omkring i de kläder de hade på sin show när vi kom. och vi såg kläder man knappt får se på tv. riktigt underligt. och alla fördomar man har om folk och folk stämmer ju, såklart. det är det absolut tristaste man kan upptäcka.

nu ska jag iväg. hoj!

ok, såhär är det:

ryggen och nacken är ömma och stela. huvudet känns lika fokuserat som gröt. men jag är glad.

igår hoppade jag, linus, chrille och kajsa in i bilen och styrde kosan mot piteå för att se charon. och det var ingen som blev besviken. vi var alla rörande överens om att gårdagens konsert utan tvivel tog sig in på topp-tio listan, i mitt och chrilles fall förmodligen upp på förstaplatsen.


jag blev så jävla sugen på långt hår. och vara sådär lagom vältränad. och att SPELA JÄMT.

lite trist att jag och kameran inte är till 100% överens. fast det kanske bara är jag som inte är så jädrans king. men det kommer väl. fast det vore jävligt skönt med manuellt fokus.

nåväl, titta på charonbilder.