nåja, en smula i alla fall. ett steg avslutat på projektarbetet som hänger likt mount everest över mina axlar. jag har en svag aning om att det är där all denna bitterhet och all brist på ork och engagemang stammar från. givetvis finns det fler anledningar. men det är den som lägger dödsstöten. nu är jag fri från detta gissel till tisdag, vilket känns skönt.

och imorgon är det charon. just nu är peppet på noll. men det kommer, var så säkra. tur att jag är smartare än vad jag verkar, annars hade jag knappast orkat fara.

jag agerar som om jag hade pengar. på måndag ska jag ha möte med henke och snacka om ett eventuellt sommarprojekt som verkligen vore helt underbart. om jag hade råd att genomföra det. jag agerar som om jag hade det.

jag och marcus ska skriva projektarbete om göteborgs metalscen. det blir jävligt intressant. vi ska fara dit, har vi tänkt, och intervjua alla jävlar vi hittar, och några fler. MEN samtidigt känner jag att tidigare nämnda MRS arbetet måste komma i första hand. arbetet som vrider om kniven...

...och jag tappar andan.

jonas förresten, jag är imponerad. på nåt sätt. nästan avundsjuk. på nåt sätt. du är killen hela dan. hela jävla dan.