min blogg lider av ett typiskt bloggsyndrom. en ägares plikttrogna bloggande för att berättiga bloggens existens.

jag hoppas innerligt att ingen läser min blogg, det är nämligen bara nonsens. fast inte ens på ett roligt sätt, som slottets. det finns egentligen tre huvudarter av existensberättigade bloggar. och jag känner folk som bloggar alla dessa tre sorter.

1. den ytliga, lättlästa och hysteriskt roliga bloggen.

2. den bittra, cyniska, arga och inte så sällan politiska bloggen.

3. den djupa och rent överjävligt svårlästa bloggen.

gissa vem som är vem nu.