den verkar onekligen vara väldigt bra än så länge. växer fortfarande. det är skönt.

en titt på min last.fm-lista för senaste veckan tyder ju definitivt på att jag gillar daugava, särskilt med tanke på att den väl släpptes i torsdags, tror jag, så den hade bara hälften så mycket tid som resten av banden där. sen har winnerbäcken petat på nostalgikern i mig och jag har lyssnat på mig själv, som ni ser. att döma av det jag skrivit här nedanför har jag även uppskattat det ohyggligt mycket, så till den grad att jag framstår som rätt självgod (vilket jag väl måste erkänna att jag är).

jag har i alla fall kommit ur shufflelyssnandet nu, vad det verkar. lyssnar på skivor igen och vill helst inte stänga av skivorna innan de är slut. det känns som om jag är 16 igen!