jag måste börja med att härleda till slottets blogg. vi ska spela in en massa jävla hoolabaloo med monolit. och det kommer bli skitkul/bra. det är så att jag önskar att jag inte var med i bandet så jag fick höra det med fräscha öron för det är precis skiten jag vill höra. dessutom ska vi spela en massa live - och det blir tokkul. hoppas jag inte blir så jävla sugen på att dansa så knäet går sönder - igen.

jag klagar för mycket över knäet, jag vet. men fan och helvete. jag är fast med skiten. jag måste få det ur mig. jag vet att jag inte är handikappad men jag kommer förmodligen aldrig kunna 1) åka inlines igen eller 2) spela "seriös" basket eller handboll eller fotboll eller vad-du-villboll igen. det är jobbigt. jag vägrar dock slänga mina inlines för FAN. jag ska åka. nån jävla gång.

sen måste jag vidare härleda till aftonhoran. det är inte länge sedan (för min del) åström var 1000 gånger större än kjellvander. och ja, jag menar verkligen tusen (1000). sen fick kjellvander åka med winnerbäck genom sverige och förmodligen tog han sverige med storm, det förstår jag verkligen - för han förtjänar det, men shit pommes-jävla-fritt. kristoffer åström. fireside. grejen är den att fireside > loosegoates. jättemycket så. jag tycker fortfarande kjellvander, och även loosegoates, är långt mycket bättre än såväl åström som fireside men - fireside kommer alltid vara "större" i min bok. fireside är den exklusiva trästockbokningen - loosegoates är den återkommande.

och sen gubbar. fan vad jag gillar er. mackan och pite. team villagatan. jag känner mig sådär sorglig som man bara gör när man är full men tack för ikväll och tack för tiden hittills och tack på förhand för det som komma skall. ni är skiten. ni är bomben. det är, redan nu, väldigt tungt att acceptera att den här tiden kommer ta slut och att ni kommer flytta till uppsala och piteå igen. tur jag kommer bo i umeå som är, som winnerbäck så fint uttrycker det på daugava, "en storstad söderut". i alla fall för mig. därifrån är det i alla fall närmare till uppsala.

och tack, alla ni som kom ikväll. ni ska veta att ni har en stor plats i mitt hjärta - aldrig har jag gått i en klass som färgat mig så mycket och nått så långt in i mig. jag antar att kärleken till musiken ger oss något gemensamt som jag aldrig riktigt hittat i en organisation jag deltagit i tidigare.

och tack emmah. tack för att jag får komma hem till dig snart. jag älskar dig så förbannat så det gör mig ont. för att vidare citera winnerbäck: "jag hatar min rastlöshet - jag älskar min tjej. det är så mycket som jag glömmer att bejaka." det är tungt att inse att jag bort sakna dig när jag förträngt att göra det. förmodligen är det vad som är värst med att bo isär. att fatta att jag inte fattat att sakna dig. jag är så jävla dum ibland.

och trots att min last.fm kanske visar på annat - daugava är fantastisk.